A year without field work?

This summer, it seems, there will be no field work for me. The reason is the difference between a thesis that have to be printed in September and the absence of named thesis. So this summer is for writing. It might seem as an odd topic given the name of the blog. However I can take this opportunity to write a bit about the organisms I have studied in the field the preceding summers.

The past four summers I have spent most of the time in field studying pollinating insects and pollination. These are mostly Bumblebees, Solitary bees and Hoverflies. They behave very differently both on the flowers and flying between them, and in other aspects also for that matter. Recent studies, for example, suggests that bumblebees follow linear elements in the landscape when they search for food but can go straight to the hive when they are full of nectar and/or pollen and have to return. This means they probably use different cues to navigate, depending on whether they forage or fly to and from the nest. Maybe a combination of land mark orientation and sun. They also have three ocelli, eyes that are supposed to be used for light intensity measures, and maybe also polarised light. Bumblebees can work and navigate very early and late at day when there is little light.

Bombus pascourum foraging on Centaurea scabiosa

Solitary bees are not social, as the name suggests, but live in aggregated groups where each bee has its own hole to lay eggs in. They, as the bumblebees, has to go back and forth to their nests to fill up food storage for their larvae. The eggs of solitary bees however is left alone. The adult only supply the egg with enough food and then start to build a new chamber for the next egg. Solitary bees do not fly that far and have to have both food and nest habitats within close distance. They probably use different cues, maybe more land mark orientation all the time.

Hoverflies on the other hand do not have a nest to return to. They lay eggs in all sorts of substances from muddy waters to sap-flows of plants. The eggs are left to their own and the adults do not have to go back to care for them. This makes the hoverflies move in a different manner. It is almost only for themselves they need food. Usually they fly around in flower-rich habitats and eat mainly from open flowers.

During spring, one can observe another pattern. There can be a very high activity of hoverflies in some areas, for example one can find aggregations of the species Episyrphus balteatus near shores. This has to do with another fascinating movement in E. balteatus and a couple of other hoverflies, they migrate. They departed from south or central Europe early in spring to end up in the cost line or shores of lakes in i.e. Sweden. They then lay their eggs in colonies of grass living aphids, this is why one can find them in high densities in e.g. reed. Later in spring and during summer one can find them in all sorts of habitats where they forage on all sorts of plants and lay eggs on aphids living on other grasses than reed. Among others the cereals, which also make them to important natural enemies. After a couple of generations they migrate back in the autumn to spend a couple of generations in warmer places to come back in spring.

Scaeva pyrastri foraging on Turnip rape seed

Hoverflies are generally very apt flyers and can, as their name suggest, hover in the air. This can bee seen both over flowers but also in midst air. Sometimes it is individuals of for example Eristalis sp. or Syrphus sp. that, kind of, protect a small territory. I am not sure if it is males or females or both. They can anyhow be very aggressive, especially the Eristalis sp., and I have seen them attack even bees if they come to close. They are extremely fast and can one moment hover almost still in the same spot and then suddenly disappear.

All the three groups of pollinators, bumblebees, solitary bees and hoverflies are good flyers and can probably move around in the landscape more than we have thought them to do. This is a interesting field to look into. But just not this summer.

/Georg

En tom holk

Nu har tornseglarungarna i holk 21B sedan ett par veckor lämnat kolonin i Ekologihuset för sin första flyttning. De två som vi kunnat följa på CAnMoves hemsida under sommarmånaderna har nu vuxit sig så stora att de kan påbörja sitt liv på vingarna. Under tiden i holken kommer föräldrarna med mat till ungarna och de kan ibland göra flera besök i timmen när det är gott om mat. Vissa perioder kan ungarna öka mer än ett gram i vikt per dag. Varje gång föräldrarna kommer med mat har de flera hundra, ibland tusentals insekter som de rullat till en boll och som de håller i undre delen av näbben. Det är ett under att degamla tornseglarna kan hålla reda på detta myller av smådjur i näbben utan att tappa någon! Om de av misstag släpper en hel eller delar av en insektsboll i handen då vi fångar dem kan vi se att en del av insekterna fortfarande lever. Många små insekter, sk. luftplankton, fångas på många hundra meters, ibland tusen meters höjd. När ungarna först ökat en bit över femtio gram och sedan minskat något kan man förutse att de snart skall flyga ut. Vingpennorna har då i det närmaste nått sin fulla längd. Ungarna tränar vingarna en del i holken veckorna innan det är dags att testa dem i luftrummet. Flygmusklerna måste stärkas så de klarar ett långt liv på vingarna. Den första perioden är mest kritisk. Våra två seglarungar från holk 21B vägde 45,0 och 49,5 gram ett par dagar innan de flög ut i slutet av juli och deras vingar var över 165 mm långa.

Susanne

En växande koloni

Petra, Astrid och jag hjälptes alla åt vid den planerade genomgången av kolonin på Ekologihuset under en eftermiddag i juli. Förhoppningen att hitta fler påbörjade bon och nya par som börjat etablera sig i kolonin infriades. Satsningen att spela tornseglarnas boläten under föregående år och åters sommarmånader har tydligen varit fruktsam och vi kunde konstatera att bobygge påbörjats något lite eller helt ock hållet i fler än 10 holkar. I några ytterligare holkar hittade vi endast några enstaka limmade fjädrar, eller något lite strån, en papperslapp eller i tre fall, helt gröna, men nu torkade växter. I ett bo satt två trollsländevingar fastlimmade. Växterna såg ut att vara kamomill, en starkt doftande växt, som möjligen kan brukas även av seglarna för att hålla ohyra på avstånd. Starar är kända att dra in växter med stark doft av samma anledning. Ny tycktes det helt röra sig om seglarnas eget arbete, eftersom de fanns i tre av bona som påbörjats. Under fjolårets inspektion hittade jag i två nya bon under byggnation där bitar av löv limmats fast i boskålarna. Lövbitarna såg ut att ha formen av en fågelnäbb och bestod endast av bitar av lövet och inte hela löv. Fantasin skenar. Hur gör tornseglarna egentligen när de hittar sitt bonaterial? Var tar de materialet? Från träden? Från växterna på marken? Imponerande tanke. Kan de kanske välja så precist att de tar växter med stark arom?

Vid inspektionen hittade vi också två icke häckande par ligga och bevaka sina holkar under dagen, typiskt för de nyförälskade tornseglarna som vill förhindra att någon annan seglare tar över deras uttänkta häckningsplats. I sex av bona finns i år ungar och några av dem ringmärkte vi vid besöket. Kanske kommer någon av dem att återvända till kolonin, som nu borde har en stor potential att tillväxa rejält. Jag ser verkligen fram emot att följa utvecklingen de kommande åren och hoppas vi ser ett ökat antal häckningar redan nästa år.

Susanne