Nu dröjer det inte länge innan tornseglarungarna vid Sammakkosjön lämnar Kennys kubbholkar för en lång resa söderut. Veckorna innan de skall flytta sitter de ofta i bohålet och tittar ut för att skapa sig en bild av omgivningen men också för att lära sig de olika kompasserna som de skall använda för att hitta rätt under den långa resan. Tornseglarna har förmågan att flyga dygnet runt och de måste därför kunna hålla kursen under både dag och natt. Vi kan anta att som för många fåglar och andra djur är de starkt beroende av en solkompass, antagligen tidkompenserad, dvs den korrigerar för att solen rör sig över himlen. Dessutom har de antagligen en magnetkompass, kan se och använda stjärnor under natten och kanske kan de också se polariserat ljus, vilket många insekter och antagligen också fåglar kan göra. Det är så många spekulationer man måste tillåta sig här, och det känns en smula otillfredsställande då i stort sett navigationssystemet för tornseglare är helt outforskat. Trots det visar tornseglaren prov på extrem förmåga både vad gäller flyganpassning, men också vad gäller flyttningsdistans och förmåga att återvända till samma häckningsplats. Kenny Ärlebrand har tagit fotot på den snart utflugna tornseglarungen i Sammakko. Låt oss hoppas på en god tur och fint flygväder när det väl bär av!
Susanne
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar