Inne i sovrummet i huset på Öland kan jag höra hur seglarungarna tränar vingarna inför livets första flygning där de ligger i boet under tegelpannorna vid takbrottet. Ett upprepat knackande ljud när vingknogarna slår mot underlaget. På morgonkvisten är de speciellt aktiva, men även fram mot kvällen när föräldrarna åter kommer mer frekvent med mat. När de gamla fåglarna anländer hörs en liten duns då de slår an mot den lösa tegelpannan, sedan det igenkännbara krafset av klorna då de kryper in till ungarna. Det är imponerande hur de gamla tar sig in och ut från boet bland träden i trädgården. Ibland ger de sig in i hög fart och jagar varandra ändra fram emot målet. Ut ser jag dem ibland gina under trädkronan av det närmaste plommonträdet, en smal passage som de klarar lätt.
Luften är full av lokala häckande seglare och de som ännu inte startat att häcka. Jag gissar att det också kan finnas en del flyttande seglare med i flockarna, som snart skall lämna Sverige för sydlig kurs ner mot den Afrikanska kontinenten. Känner mig en aning vemodig vid blotta tanken att de kommer att vara borta inom kort och lämna oss utan ett igenkännbart stycke sommar, för att få oss att längta och se fram emot deras återseende i maj igen. Innan dess en lång kall vinter. Till återseendet kommer vi att ha mycket arbete med att analysera våra ljusloggerdata för att ta reda på vart de flyttat och vilken flygväg de enskilda individerna tagit till de afrikanska övervintringsområdena.
Susanne
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar