2011-10-26

Dubbelbeckasinsexpedition på Ånnsjöfjällen

I slutet av augusti drog en expedition med Åke Lindström i spetsen till Ånnsjöfjällen i Jämtland för att finna - och helst fånga - dubbelbeckasiner. Tidpunkten i slutet av augusti var vald för att sammanfalla med bortflyttningen av dubbelbeckasiner från området, vilket tidigare registrerats med ljuspositionsmätare (Klaassen et al. 2011, Biol. Lett). Med tanke på att dubbelbeckasiner flyger non-stop till Afrika kan man anta att de vid den här tidpunkten är mycket feta, och det var just deras vikt man var ute efter att ta reda på. Läs Åkes dagbok från expeditionen!

Söndag 21 augusti: Jag kör från Lund klockan 11 i hyrbil, anländer Handöl och fågelstationen 120 mil och 14 timmar senare, klockan 01.00. Med mig har jag 25 vadarfällor samt sex vadarnät. Av kuriöst intresse kan möjligen vara att jag mellan Åre och Ånn såg runt 100 lämlar springa på vägen. Det fanns minst lika många döda på vägen! Lämlarna var alltid ensamma, så det där med lämmelTÅG ger möjligen en felaktig bild av ett flocklevande djur.

Under förmiddagen har Johan Råghall stött tre dubbelbeckasiner, nära tillsammans, på Lill-Getryggsleken (RT90: 7013090/1327307). Johan skriver: ”Det intressanta var att jag stötte upp tre dubbelbeckasiner från den övre delen av leken! De satt ganska tätt ihop, närmast i rad verkade det som på en liten blöt avsats i myren, med endast ca 2 m mellan de yttre fåglarna. De flög iväg och jag såg inte någon av dem landa igen.”. Det var denna lek som hittades våren 2011. Bilden visar platsen där fåglarna stöttes.

Måndag 22 augusti: Uppstigning 06.00 med de andra ringmärkarna. Paul Stevenson och Rafael Vervoort (Raf) följer med och hjälper mig när jag drar upp till Lill-Getryggsleken. Johan Råghall, som jobbar som guide på Storulvåns fjällstation, tillstöter framåt förmiddagen. Han visar var han såg de tre fåglarna och vi sätter några fällor där (bild ovan). De andra sätter vi ut runtom på leken, där det ”ser bra ut”. Vi vet ju inte så mycket om var de kan tänkas vara… Vi hänger också upp en högtalare och spelar dubbelbeckasinspel, vilket vi gör i stort sett hela tiden medan fällorna är uppe.

Medan vi väntar på att fällorna skall fyllas går vi en sväng söderut på sluttningen, på samma höjd. Vi stöter två dubbelbeckasiner runt 14.00 på en sluttning strax söder om leken och fällorna (RT90: 7012774/1327330, (bild tv; Paul Stevenson). Den första stöts på 5-8 m avstånd när vi kommer gående. Den sitter ganska torrt i hög vegetation. Det är vide, ljung, gräs och dvärgbjörk. Den andra lyfter ungefär 10 m bort medan vi står och pratar och diskuterar om den första fågeln. Från ungefär samma typ av mikrohabitat. På båda fåglarna syns mycket tydligt de vita yttre stjärtpennorna, inte minst genom att stjärten ser lite utspänd ut i uppfloget. Båda fåglarna flyger bort i trädtoppshöjd, men ses inte landa. De ser inte påtagligt feta ut. Vi fann några skitar som vi samlade in.

Eftersom jag är ganska trött tar Raf över sent på eftermiddagen några timmar. På sen eftermiddag (18.15) stöter Raf (han är ensam) tre fåglar inom fångstområdet. När jag kommer upp igen vid 20-tiden visar Raf mig platsen. De satt nära tillsammans på ett oväntat ”instängt” ställe (RT90: 7013046/1327388).
Det är en liten badkarsstor sänka inne bland björkarna i kanten av liten björkdunge. Svart fuktig mark omgiven av tuvor
och björkar. Där är minst 10 spillningar (som av olyckliga omständigheter inte blir insamlade). Vi sätter tre fällor där.
Raf tar nu över för kvällen. När Raf stängt alla fällorna för natten stöter (22.27) han en fågel i mörkret mellan fällorna, c. 25 m från högtalaren. Ingen fångst alls under dagen. Förutom på de platser där vi stötte beckasiner har vin inte sett några tydliga spillningstecken att dubbelbeckasiner varit någonstans. Det är helt klart bara få fåglar kvar.
Övriga fågelobsar: Under dagen ser vi i området fem ringtrastar i flock flyga förbi, samt en ung ringtrast sitta nära i en björk nära fällorna. Två fjällvråkar långt iväg över fjället. Vi ser också stenfalk ett par gånger, bland annat en som jagade en björktrast nerför sluttningen. En ljungpipare hörd, annars inga vadare alls.

Tisdagen den 23 augusti: Jag sätter alarmet på 03.30 (då är det mörkt, men det börjar precis ljusna i horisonten) och är uppe vid fällorna 04.30. De är öppnade 05.00. Strålande klar morgon, +3°C enligt biltermometern. Sover lite i bilen och kollar fällorna igen 06.45. Bara tomt.
Raf dyker upp vid 08-tiden och tar över när jag hämtar Robert Ekblom på stationen i Enafors 09.40. Robert är full av energi så via ett snabbt besök på stationen drar vi upp till fångstområdet. Jag drar ner till stationen för att sova lite. Robert och Raf sätter upp tre dubbelnät (vadarnät, 12 m) i fångstområdet. Senare mitt på dagen stöter de två dubbelbeckasiner i kanten av en liten myr nedanför vägen (RT90: 7012776/1327614). Vi sätter sedan två fällor där.
Vi kör sedan på resten av dagen med fällorna och sex nät öppna, allt ackompanjerat av dubbelbeckasinspel från högtalaren. Robert och jag är kvar in på natten och letar med strålkastare (och hov) efter fågelögon. En fantastisk Vintergata över oss denna klara och stilla kväll, men tyvärr lyser beckasinerna bara med sin totala frånvaro. En jorduggla passerar över oss i sen skymning och en småspov sträcker åt SV på hög höjd. Klockan 01.00 bestämmer vi oss för att ge upp. Vi finner två pärlugglor i näten (!), en i vardera av två dubbelnät, med 100 m emellan! Vi är nere vid stationen 02.00 och väcker personalen som blir glada för att få märka pärluggla. För egen del var det den första gången jag blivit besviken över att finna en pärluggla i näten. Det kunde ju varit något annat…
Övriga fågelobsar: Ser en 1k brun kärrhök mobbas av fiskmåsar nere i dalen på morgonen.

Onsdagen den 24 augusti: Sovmorgon. Raf öppnar fällorna vid 10-tiden. Robert och jag möter honom däruppe vid 12.30. Det känns inte meningsfullt att köra på längre med fällor och nät på denna plats, så vi monterar ner allt.
Därefter gör vi (jag, Robert och Raf) en lång promenad på eftermiddagen (med käppar och nät med) till gamla Stråtöleken och går över hela den sluttningen. Vi går också ned nedanför vägen till en större myr som ser mycket fin ut. Inte en enda dubbelbeckasin ses.
Bilden visar (det som en gång var…) Stråtöleken i augustiskrud, samt vår ”åskådarläktare”.
Robert och jag äter lyxig middag på fjällstationen, tillsammans med Johan Råghall. Jag lämnar därefter Robert på tåget 20.40.
Övriga djur- och fågelobsar: Det vi ser som känns mest udda är ungefär 15 taltrastar, alla ensamma, som vi stöter här och där i myrkanter och ute på det öppna. Det har varit mycket taltrastar dessa dagar, jämfört med bara en enda rödvingetrast! Mitt intryck är att det är minst lika många lämlar nu som i slutet av maj. Man ser dock fler döda lämlar och framför allt ser man ”hela och fina” döda djur. Vad nu det kan betyda…

Torsdagen den 25 augusti: Efter att ha sagt adjö till personalen nere på märkplatsen i Handöl lämnar jag med fullpackad bil 09.50. Anländer Lund 23.30 och lämnar av fällorna i vindtunneln. Når Torna Hällestad vid midnatt.

Summering av erfarenheter
Flera faktorer bidrog till att vi inte fångade några dubbelbeckasiner.

1) Få fåglar: Det fanns ju fåglar i området, men säkert inte många, för vi täckte rätt mycket yta under dessa dagar. Man bör därför vara på plats tidigare, förslagsvis redan 10 augusti, för att kunna få ett bättre grepp om vad de sysslar med.

2) Oklart habitatval: Mikrohabitatet på de platser vi stötte fåglar var relativt olika, så det var svårt att få någon bra sökbild att arbeta efter. Var sätta fällorna? Om hela sluttningen är mer eller mindre ”bra” blir fällorna mindre användbara?

3) Dålig platstrohet: Inga fåglar kom oss veterligen tillbaka till de platser där vi stötte dem.

4) Sången har ingen attraktionskraft: Inget tyder på att de alls blir attrahera av att man spelar sång/lekljud för dem, även om det inte går att utesluta det.

5) Osynliga fåglar: Eftersom man aldrig ser några fåglar på marken är det svårt att lär sig något ”fångstnyttigt” om dem medan man är i området. Om man tidigare på säsongen kunde få på radiosändare kunde detta kanske ge mer information och också möjliggöra att man kan återfånga dem strax för avfärd. Radiosändare kan kanske sättas på stora dunungar som följts från boet och framåt, alternativt på fåglar som fångas med fällor eller nät. Det sista bygger på att med fler fåglar i området bara måste man få en och annan. Det just nu bästa tänkbara alternativet är att använda stående fågelhund, som vid ripjakt.

Tack till alla på stationen för stöd på alla tänkbara sätt, inte minst till Rafael Vervoort och Paul Stevenson. Nu ser vi först och främst fram emot maj nästa år…



//Åke Lindström

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar