CAnMove Field blog

Dubbelbeckasinsexpedition på Ånnsjöfjällen

2011-10-26T06:24:00.000-07:00

I slutet av augusti drog en expedition med Åke Lindström i spetsen till Ånnsjöfjällen i Jämtland för att finna - och helst fånga - dubbelbeckasiner. Tidpunkten i slutet av augusti var vald för att sammanfalla med bortflyttningen av dubbelbeckasiner från området, vilket tidigare registrerats med ljuspositionsmätare (Klaassen et al. 2011, Biol. Lett). Med tanke på att dubbelbeckasiner flyger non-stop till Afrika kan man anta att de vid den här tidpunkten är mycket feta, och det var just deras vikt man var ute efter att ta reda på. Läs Åkes dagbok från expeditionen!

Söndag 21 augusti: Jag kör från Lund klockan 11 i hyrbil, anländer Handöl och fågelstationen 120 mil och 14 timmar senare, klockan 01.00. Med mig har jag 25 vadarfällor samt sex vadarnät. Av kuriöst intresse kan möjligen vara att jag mellan Åre och Ånn såg runt 100 lämlar springa på vägen. Det fanns minst lika många döda på vägen! Lämlarna var alltid ensamma, så det där med lämmelTÅG ger möjligen en felaktig bild av ett flocklevande djur.

Under förmiddagen har Johan Råghall stött tre dubbelbeckasiner, nära tillsammans, på Lill-Getryggsleken (RT90: 7013090/1327307). Johan skriver: ”Det intressanta var att jag stötte upp tre dubbelbeckasiner från den övre delen av leken! De satt ganska tätt ihop, närmast i rad verkade det som på en liten blöt avsats i myren, med endast ca 2 m mellan de yttre fåglarna. De flög iväg och jag såg inte någon av dem landa igen.”. Det var denna lek som hittades våren 2011. Bilden visar platsen där fåglarna stöttes.

Måndag 22 augusti: Uppstigning 06.00 med de andra ringmärkarna. Paul Stevenson och Rafael Vervoort (Raf) följer med och hjälper mig när jag drar upp till Lill-Getryggsleken. Johan Råghall, som jobbar som guide på Storulvåns fjällstation, tillstöter framåt förmiddagen. Han visar var han såg de tre fåglarna och vi sätter några fällor där (bild ovan). De andra sätter vi ut runtom på leken, där det ”ser bra ut”. Vi vet ju inte så mycket om var de kan tänkas vara… Vi hänger också upp en högtalare och spelar dubbelbeckasinspel, vilket vi gör i stort sett hela tiden medan fällorna är uppe.

Medan vi väntar på att fällorna skall fyllas går vi en sväng söderut på sluttningen, på samma höjd. Vi stöter två dubbelbeckasiner runt 14.00 på en sluttning strax söder om leken och fällorna (RT90: 7012774/1327330, (bild tv; Paul Stevenson). Den första stöts på 5-8 m avstånd när vi kommer gående. Den sitter ganska torrt i hög vegetation. Det är vide, ljung, gräs och dvärgbjörk. Den andra lyfter ungefär 10 m bort medan vi står och pratar och diskuterar om den första fågeln. Från ungefär samma typ av mikrohabitat. På båda fåglarna syns mycket tydligt de vita yttre stjärtpennorna, inte minst genom att stjärten ser lite utspänd ut i uppfloget. Båda fåglarna flyger bort i trädtoppshöjd, men ses inte landa. De ser inte påtagligt feta ut. Vi fann några skitar som vi samlade in.

Eftersom jag är ganska trött tar Raf över sent på eftermiddagen några timmar. På sen eftermiddag (18.15) stöter Raf (han är ensam) tre fåglar inom fångstområdet. När jag kommer upp igen vid 20-tiden visar Raf mig platsen. De satt nära tillsammans på ett oväntat ”instängt” ställe (RT90: 7013046/1327388).
Det är en liten badkarsstor sänka inne bland björkarna i kanten av liten björkdunge. Svart fuktig mark omgiven av tuvor
och björkar. Där är minst 10 spillningar (som av olyckliga omständigheter inte blir insamlade). Vi sätter tre fällor där.
Raf tar nu över för kvällen. När Raf stängt alla fällorna för natten stöter (22.27) han en fågel i mörkret mellan fällorna, c. 25 m från högtalaren. Ingen fångst alls under dagen. Förutom på de platser där vi stötte beckasiner har vin inte sett några tydliga spillningstecken att dubbelbeckasiner varit någonstans. Det är helt klart bara få fåglar kvar.
Övriga fågelobsar: Under dagen ser vi i området fem ringtrastar i flock flyga förbi, samt en ung ringtrast sitta nära i en björk nära fällorna. Två fjällvråkar långt iväg över fjället. Vi ser också stenfalk ett par gånger, bland annat en som jagade en björktrast nerför sluttningen. En ljungpipare hörd, annars inga vadare alls.

Tisdagen den 23 augusti: Jag sätter alarmet på 03.30 (då är det mörkt, men det börjar precis ljusna i horisonten) och är uppe vid fällorna 04.30. De är öppnade 05.00. Strålande klar morgon, +3°C enligt biltermometern. Sover lite i bilen och kollar fällorna igen 06.45. Bara tomt.
Raf dyker upp vid 08-tiden och tar över när jag hämtar Robert Ekblom på stationen i Enafors 09.40. Robert är full av energi så via ett snabbt besök på stationen drar vi upp till fångstområdet. Jag drar ner till stationen för att sova lite. Robert och Raf sätter upp tre dubbelnät (vadarnät, 12 m) i fångstområdet. Senare mitt på dagen stöter de två dubbelbeckasiner i kanten av en liten myr nedanför vägen (RT90: 7012776/1327614). Vi sätter sedan två fällor där.
Vi kör sedan på resten av dagen med fällorna och sex nät öppna, allt ackompanjerat av dubbelbeckasinspel från högtalaren. Robert och jag är kvar in på natten och letar med strålkastare (och hov) efter fågelögon. En fantastisk Vintergata över oss denna klara och stilla kväll, men tyvärr lyser beckasinerna bara med sin totala frånvaro. En jorduggla passerar över oss i sen skymning och en småspov sträcker åt SV på hög höjd. Klockan 01.00 bestämmer vi oss för att ge upp. Vi finner två pärlugglor i näten (!), en i vardera av två dubbelnät, med 100 m emellan! Vi är nere vid stationen 02.00 och väcker personalen som blir glada för att få märka pärluggla. För egen del var det den första gången jag blivit besviken över att finna en pärluggla i näten. Det kunde ju varit något annat…
Övriga fågelobsar: Ser en 1k brun kärrhök mobbas av fiskmåsar nere i dalen på morgonen.

Onsdagen den 24 augusti: Sovmorgon. Raf öppnar fällorna vid 10-tiden. Robert och jag möter honom däruppe vid 12.30. Det känns inte meningsfullt att köra på längre med fällor och nät på denna plats, så vi monterar ner allt.
Därefter gör vi (jag, Robert och Raf) en lång promenad på eftermiddagen (med käppar och nät med) till gamla Stråtöleken och går över hela den sluttningen. Vi går också ned nedanför vägen till en större myr som ser mycket fin ut. Inte en enda dubbelbeckasin ses.
Bilden visar (det som en gång var…) Stråtöleken i augustiskrud, samt vår ”åskådarläktare”.
Robert och jag äter lyxig middag på fjällstationen, tillsammans med Johan Råghall. Jag lämnar därefter Robert på tåget 20.40.
Övriga djur- och fågelobsar: Det vi ser som känns mest udda är ungefär 15 taltrastar, alla ensamma, som vi stöter här och där i myrkanter och ute på det öppna. Det har varit mycket taltrastar dessa dagar, jämfört med bara en enda rödvingetrast! Mitt intryck är att det är minst lika många lämlar nu som i slutet av maj. Man ser dock fler döda lämlar och framför allt ser man ”hela och fina” döda djur. Vad nu det kan betyda…

Torsdagen den 25 augusti: Efter att ha sagt adjö till personalen nere på märkplatsen i Handöl lämnar jag med fullpackad bil 09.50. Anländer Lund 23.30 och lämnar av fällorna i vindtunneln. Når Torna Hällestad vid midnatt.

Summering av erfarenheter
Flera faktorer bidrog till att vi inte fångade några dubbelbeckasiner.

1) Få fåglar: Det fanns ju fåglar i området, men säkert inte många, för vi täckte rätt mycket yta under dessa dagar. Man bör därför vara på plats tidigare, förslagsvis redan 10 augusti, för att kunna få ett bättre grepp om vad de sysslar med.

2) Oklart habitatval: Mikrohabitatet på de platser vi stötte fåglar var relativt olika, så det var svårt att få någon bra sökbild att arbeta efter. Var sätta fällorna? Om hela sluttningen är mer eller mindre ”bra” blir fällorna mindre användbara?

3) Dålig platstrohet: Inga fåglar kom oss veterligen tillbaka till de platser där vi stötte dem.

4) Sången har ingen attraktionskraft: Inget tyder på att de alls blir attrahera av att man spelar sång/lekljud för dem, även om det inte går att utesluta det.

5) Osynliga fåglar: Eftersom man aldrig ser några fåglar på marken är det svårt att lär sig något ”fångstnyttigt” om dem medan man är i området. Om man tidigare på säsongen kunde få på radiosändare kunde detta kanske ge mer information och också möjliggöra att man kan återfånga dem strax för avfärd. Radiosändare kan kanske sättas på stora dunungar som följts från boet och framåt, alternativt på fåglar som fångas med fällor eller nät. Det sista bygger på att med fler fåglar i området bara måste man få en och annan. Det just nu bästa tänkbara alternativet är att använda stående fågelhund, som vid ripjakt.

Tack till alla på stationen för stöd på alla tänkbara sätt, inte minst till Rafael Vervoort och Paul Stevenson. Nu ser vi först och främst fram emot maj nästa år…

//Åke Lindström

A night at the radar

2011-09-12T06:04:00.000-07:00

It’s the 9:th of September and my fieldworks starts with me taking the bus down to Falsterbo bird observatory’s field station. There I fill up my coffee thermos and then bike out to our ornithological radar, situated outside Skanör. It’s a tracking radar that follows individual birds as they pass the peninsula, giving exact position, speed and altitude of the birds.

20:30 I arrive at the radar, it is clear weather and not much wind. I turn the radar and the computer on and wait for the radar to warm up. It takes some minutes for the radar to warm up and be able to emit the radio waves. They are emitted from the large disk antenna on top of the radar, bounce of solid objects and are then registered by the radar it returns. This gives us a means to follow free flying birds without having to handle or interrupt their behavior in any way.

20:40 I track the first bird of the night. I cannot see the birds, but I see the eco on the radar and the computer plots the track and shows me the speed and altitude of the bird in real time. This first bird is flying strait against southeast at a ground speed of about 9 m/s and at a altitude of 900 meters.

21:30 There are a lot of birds tonight, not surprising since there have been several days of bad weather before tonight. Tonight it is perfect migration weather, clear sky and very low wind. Which is lucky, because tonight is also Canmoves moon watching event. This also means that the radar in Lund is being operated tonight as well, and from the reports they seem to also be having a good night.

22:30 I take a wind measurement by releasing a helium filled balloon with some aluminum foil attached and then tracking it with the radar by the reflections of the aluminum foil as it drifts with the wind. This gives us very precise wind measurements from all the altitudes the birds are flying at. I track it with the automatic tracking until it reaches 2000 meters of altitude, which takes about 20 minutes and gives me some time for a coffee break.

01:00 There is really a lot of birds in the air tonight. In the beginning of the night most of them where heading towards south-southeast, now I see some return migration as well.

01:30 Time for another wind measurement. Some clouds have started to gather, but the wind is still quite low and strait towards east. More coffee!

03:00 The birds have started to thin out, even though there are still quite a lot in the air. I pack up for the night, happy to have tracked about 120 birds during the night, most of them have been passerines.

04.00 After a bike ride back to the field station it is time to sleep!

Nyfiken

2011-08-20T01:27:00.000-07:00

Nu dröjer det inte länge innan tornseglarungarna vid Sammakkosjön lämnar Kennys kubbholkar för en lång resa söderut. Veckorna innan de skall flytta sitter de ofta i bohålet och tittar ut för att skapa sig en bild av omgivningen men också för att lära sig de olika kompasserna som de skall använda för att hitta rätt under den långa resan. Tornseglarna har förmågan att flyga dygnet runt och de måste därför kunna hålla kursen under både dag och natt. Vi kan anta att som för många fåglar och andra djur är de starkt beroende av en solkompass, antagligen tidkompenserad, dvs den korrigerar för att solen rör sig över himlen. Dessutom har de antagligen en magnetkompass, kan se och använda stjärnor under natten och kanske kan de också se polariserat ljus, vilket många insekter och antagligen också fåglar kan göra. Det är så många spekulationer man måste tillåta sig här, och det känns en smula otillfredsställande då i stort sett navigationssystemet för tornseglare är helt outforskat. Trots det visar tornseglaren prov på extrem förmåga både vad gäller flyganpassning, men också vad gäller flyttningsdistans och förmåga att återvända till samma häckningsplats. Kenny Ärlebrand har tagit fotot på den snart utflugna tornseglarungen i Sammakko. Låt oss hoppas på en god tur och fint flygväder när det väl bär av!

Susanne

Ett fynd

2011-08-15T03:12:00.000-07:00

Från Ringmärkningscentralen vid Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm fick jag idag en rapport om ett ringfynd från en av de tornseglare som ringmärkts i Jan Holmgrens koloni i Skurup. Fågeln ringmärktes som bounge och har nu under sommarmånaderna rapporterats funnen död i en trädgård i Limhamn, troligen dödad av katt i närheten av dess häckningsplats. Distansen mellan födelseplats och den plats där fågeln slagit sig ner och häckat är endast 34 km, alltså inte särskilt långt, men visar att tornseglarungen inte kommer tillbaka till exakt samma koloni och område där den är född. Fyndet utgör ingen sensation, men ger ändå en inblick i tornseglarnas liv och hur just denna fågel har överlevt sitt första levnadsår och sedan lyckats med ett antal flyttningar innan dess liv avslutades i klorna på en katt. Tornseglaren med ringnummer A 40315 hade ett syskon i kullen och blev hela 8 år och 332 dagar. Men det finns ringfynd som visar att de till och med kan bli äldre än 20 år.

Susanne

The shifts through your field season

2011-08-15T02:52:00.000-07:00

"Repetition is mother of knowledge"

- as the saying goes.
Sometimes repetition is boring but necessary, sometimes it can be amusing. In field the seasonal repetition can be both.

After several visits to the same field locations, as my field studies include, you will not evade noticing the appearance and disappearance of organisms that seasonal changes bring. Insect species have their different peaks, plants start to flower other wilt and set seeds, the whole landscape change in colour, in short, phylogeny, as we ecologist call it.
This repetition is among the amusing ones I would say. In my case, as an pollination ecologist, the shifts in pollinator species and flowering plants is interesting to observe as they also depend on each other. Some pollinators, as many species of bumblebees, keep foraging and rearing young almost all the summer and consequently needs flowering plants all along. They can shift the species they visit, even if they have their favourite groups, but need them to be in enough numbers to be able to sustain their energy demanding flight and hungry larvae.
Sometimes, at least in some types of landscapes, this is not the case. Many late flowering plants do not appear in enough number and fewer pollinators may be sustained. This is noticeable when you visit several landscape types many times during the season.

A Common carder bumblebee (Bombus pascuorum) foraging on Brown knapweed (Centaurea jacea).

Also the peaks of the different guilds of pollinators can be seen. In May and June wild bees are very active but there are still quiet few hover flies. In contrast July abounds in hover flies but the wild bees are, especially at the end, not so abundant any more.
After some years of field work as a PhD-student working with insects one, at least I do, tend to remember and refer to different year as "a really good year for insects" or "that year there was very little activity. Could it have been the cold spring?" and so on. Well this year was in between I would say.
Yearly variation is an important concept in ecosystem function ecology as a factor affecting stability. Repeating measurements during a longer period can reveal interesting, and sometimes complex, structures in ecological systems. It can also lead to new questions to seek an answer to.

So the conclusion must be, I guess: even in field work, repetition is mother of knowledge.

En tom holk

2011-08-13T04:09:00.000-07:00

Nu har tornseglarungarna i holk 21B sedan ett par veckor lämnat kolonin i Ekologihuset för sin första flyttning. De två som vi kunnat följa på CAnMoves hemsida under sommarmånaderna har nu vuxit sig så stora att de kan påbörja sitt liv på vingarna. Under tiden i holken kommer föräldrarna med mat till ungarna och de kan ibland göra flera besök i timmen när det är gott om mat. Vissa perioder kan ungarna öka mer än ett gram i vikt per dag. Varje gång föräldrarna kommer med mat har de flera hundra, ibland tusentals insekter som de rullat till en boll och som de håller i undre delen av näbben. Det är ett under att degamla tornseglarna kan hålla reda på detta myller av smådjur i näbben utan att tappa någon! Om de av misstag släpper en hel eller delar av en insektsboll i handen då vi fångar dem kan vi se att en del av insekterna fortfarande lever. Många små insekter, sk. luftplankton, fångas på många hundra meters, ibland tusen meters höjd. När ungarna först ökat en bit över femtio gram och sedan minskat något kan man förutse att de snart skall flyga ut. Vingpennorna har då i det närmaste nått sin fulla längd. Ungarna tränar vingarna en del i holken veckorna innan det är dags att testa dem i luftrummet. Flygmusklerna måste stärkas så de klarar ett långt liv på vingarna. Den första perioden är mest kritisk. Våra två seglarungar från holk 21B vägde 45,0 och 49,5 gram ett par dagar innan de flög ut i slutet av juli och deras vingar var över 165 mm långa.

Susanne

Efter regn kommer sol

2011-08-11T09:01:00.000-07:00

Ett kalluftsinbrott, med regnskurar och stark vind drar in över södra Öland. Det är ruskväder under morgontimmarna. Genast ser jag tornseglare streta mot vinden på låg höjd i riktning mot söder över alvaret och Schäferiängarna. Det känns lite höstlikt i luften och årets återresa har påbörjats mot söder för några av de lokala tornseglarna. Dessutom slår det mig att jag inte hört de unga ännu ej häckande fåglarna flyga runt och jaga varandra över hustak och trädkronor i byn så mycket de senaste dagarna. Kanske har också de passat på att lämna Sverige för en havspassage och sedan fortsatt resa söderut över Europa? Vi kommer ännu att ha flera veckor med gott seglarstreck, men det kännas redan att vi närmar oss hösten. De arktiska vadarna, tringor, kärrsnäppor, små- och storspov ses i allt större flockar längs stränderna på södra Öland. Ett tydligt tecken att nu är det höst och flyttning.

Susanne

Flygträning under pannan

2011-08-07T11:54:00.000-07:00

Inne i sovrummet i huset på Öland kan jag höra hur seglarungarna tränar vingarna inför livets första flygning där de ligger i boet under tegelpannorna vid takbrottet. Ett upprepat knackande ljud när vingknogarna slår mot underlaget. På morgonkvisten är de speciellt aktiva, men även fram mot kvällen när föräldrarna åter kommer mer frekvent med mat. När de gamla fåglarna anländer hörs en liten duns då de slår an mot den lösa tegelpannan, sedan det igenkännbara krafset av klorna då de kryper in till ungarna. Det är imponerande hur de gamla tar sig in och ut från boet bland träden i trädgården. Ibland ger de sig in i hög fart och jagar varandra ändra fram emot målet. Ut ser jag dem ibland gina under trädkronan av det närmaste plommonträdet, en smal passage som de klarar lätt.

Luften är full av lokala häckande seglare och de som ännu inte startat att häcka. Jag gissar att det också kan finnas en del flyttande seglare med i flockarna, som snart skall lämna Sverige för sydlig kurs ner mot den Afrikanska kontinenten. Känner mig en aning vemodig vid blotta tanken att de kommer att vara borta inom kort och lämna oss utan ett igenkännbart stycke sommar, för att få oss att längta och se fram emot deras återseende i maj igen. Innan dess en lång kall vinter. Till återseendet kommer vi att ha mycket arbete med att analysera våra ljusloggerdata för att ta reda på vart de flyttat och vilken flygväg de enskilda individerna tagit till de afrikanska övervintringsområdena.

Susanne

En växande koloni

2011-08-07T11:52:00.000-07:00

Petra, Astrid och jag hjälptes alla åt vid den planerade genomgången av kolonin på Ekologihuset under en eftermiddag i juli. Förhoppningen att hitta fler påbörjade bon och nya par som börjat etablera sig i kolonin infriades. Satsningen att spela tornseglarnas boläten under föregående år och åters sommarmånader har tydligen varit fruktsam och vi kunde konstatera att bobygge påbörjats något lite eller helt ock hållet i fler än 10 holkar. I några ytterligare holkar hittade vi endast några enstaka limmade fjädrar, eller något lite strån, en papperslapp eller i tre fall, helt gröna, men nu torkade växter. I ett bo satt två trollsländevingar fastlimmade. Växterna såg ut att vara kamomill, en starkt doftande växt, som möjligen kan brukas även av seglarna för att hålla ohyra på avstånd. Starar är kända att dra in växter med stark doft av samma anledning. Ny tycktes det helt röra sig om seglarnas eget arbete, eftersom de fanns i tre av bona som påbörjats. Under fjolårets inspektion hittade jag i två nya bon under byggnation där bitar av löv limmats fast i boskålarna. Lövbitarna såg ut att ha formen av en fågelnäbb och bestod endast av bitar av lövet och inte hela löv. Fantasin skenar. Hur gör tornseglarna egentligen när de hittar sitt bonaterial? Var tar de materialet? Från träden? Från växterna på marken? Imponerande tanke. Kan de kanske välja så precist att de tar växter med stark arom?

Vid inspektionen hittade vi också två icke häckande par ligga och bevaka sina holkar under dagen, typiskt för de nyförälskade tornseglarna som vill förhindra att någon annan seglare tar över deras uttänkta häckningsplats. I sex av bona finns i år ungar och några av dem ringmärkte vi vid besöket. Kanske kommer någon av dem att återvända till kolonin, som nu borde har en stor potential att tillväxa rejält. Jag ser verkligen fram emot att följa utvecklingen de kommande åren och hoppas vi ser ett ökat antal häckningar redan nästa år.

Susanne

Tropisk hetta på vinden

2011-08-07T11:47:00.000-07:00

Anders och jag reser till Harju i Finland och fortsätter arbetet med att återfånga tornseglare med ljusloggar. I Harju jobbar Heikki och Hannu med fångst och ringmärkaren Heikki har ringmärkt och studerat seglarna här i över trettio år. Kolonin ligger i ett kulturskyddat gammalt trähus som nu är jordbruksskola. Här har tornseglarna tagit över och häckar i de i huset inbyggda fågelholkarna, som en gång var avsedda för starar och som skulle rädda befolkningen från svält under den kritiska vårperioden. Man åt helt enkelt upp stararnas ungar när det var ont om kött under vårmånaderna.

Vi har prickat in en av sommarens varmaste dagar och tvingas arbeta högt under tegeltaket på vinden när yttertemperaturen mäter +31 grader C. Inomhus är det betydligt varmare och svetten rinner kontinuerligt under återfångst, märkning och montering av nya loggar. Arbetet tar de varmaste timmarna i anspråk. I holkarna ligger ett antal väl födda ungar som inom några veckor kommer att lämna sydöstra Finland för varmare trakter i Afrika. Frågan är vilket område de siktar mot? Kanske tar de en östligar eväg än de vi följt från södra Sverige? Med ett ”på återseende” ringande på läpparna tar vi farväl till Hannu som lämnar oss vid Helsingfors flyglats några timmar senare. Nu styr vi åter kosan mot fagra Roslagen.
Susanne

Med holkar i bagaget

2011-08-07T11:45:00.001-07:00

Anders och Astrid hämtade upp mig på Arlanda efter det att jag vinkat adjö till Jan som reste vidare söderut. I packningen fanns de tre tornseglarholkar som jag fått av Börje för att testa om jag skulle kunna attrahera tornseglare att häcka i holkar även i södra Sverige. I Roslagen finns fina seglarkolonier i mindre byar, men alla utom något enstaka par häckar under tegelpannor på äldre hus och hus där hängrännorna sitter tillräckligt lågt för att de skall kunna flyga in under tegelpannorna. Tack vare att mina förstående föräldrar en gång visade sig så lyhörda till deras dotters bönfallande vädjan har vi nu fortfarande tornseglare häckande i samma omfattning under det omlagda tegeltaket. I en av tallarna utanför stugan satte vi på Dokkas-Hakkas-Sammakko-manér upp alla holkarna i samma träd. De skall få sällskap av fler är min plan.
Susanne

Palt och adjö

2011-08-07T11:42:00.000-07:00

Fältarbetet i Hakkas har nu avslutats och med Börjes och de andras stöd och gästfrihet lämnar vi Hakkas med visst vemod efter årets besök. Vi lyckades fånga sju tornseglare med loggar på denna mycket nordliga lokal och nu återstår besök vid några andra platser innan vi kan avsluta årets fältarbete med tornseglarna. Det blir ett spännande nöje att arbeta upp de data som finns och analysera de olika populationernas flyttningsrörelser. Som avslutningsmiddag bjuder Börje på en uppskattad blodpalt med kokt älgkött och mättande varm buljong. Oj vad gott! Med i packningen finns både tornseglarholkar och hjortron… Jan och jag ser fram emot nästa besök hos våra vänner i norr!
Susanne

En nyfiken med tre tår

2011-08-07T11:38:00.000-07:00

I Sangervaara får vi jobba länge med fångsten. De gamla seglarna verkar vara borta en stor del av dagen för att fånga föda och återvänder inte så ofta för att mata ungarna så här års. Vi diskuterar och funderar och gissar att antagligen är ungarna här fortfarande ganska små och dessutom kanske inte alla ännu kläckts. Ibland stannar tornseglarna ända in i början av september innan de ger sig av från dessa nordliga häckningsområden. Bäst som vi jobbar med att åter sätta upp nätet vid en av holkarna flyger en tretåig hackspett och slår sig ner på en gren i tallen ovanför, uppenbart nyfiken. Och så ger den sig iväg igen. Kort därefter landar den tretåige åter i tallen (eller var det en ny?) för att sedan sätta sig i toppen av en av våra nätstolpar. Vi håller fortfarande stolparna och försöker få dem på plats medan den nyfikna hackspetten släpper greppet om stoplen, flyger ner i en brant båge och landar pladask i en av nätets fickor. En oväntad och uppmuntrande fångst!
Susanne

Nygräddat

2011-08-07T11:34:00.000-07:00

Varje dag vaknar vi av att den vedeldade ugnen i bygdegården har tänts och att degen jäser i bagarstugan. Hela huset fylls av doften av nygräddat. Hundra Hakkas Hälla kakor gräddas varje dag av Anny och hennes väninnor och de förser det lokala kafeet med bröd till laxmackorna. Frukostbrödet är nygräddat och Jan och jag får en flygande start innan tornseglarna skall fångas i Hakkasområdet. Idag står Sammakkosjön på tur och vi skall besöka Kenny för att åter försöka fånga vid en av holkarna vi försett fyra tornseglare med loggar ett år tidigare. Nätfångst utanför bona är utmanande när vi talar om 5-7 meter upp till bohålet från marknivån. Hela tomten hos Kenny är fylld med seglarholkar och dessa drar både häckare och icke-häckare till sig. När de yngre prospekterande fåglarna närmar sig i stora skaror och besöker holkarna för att se om de är bebodda flyger de i rusande fart och skrikande tillsammans. Ibland är de upp emot 20-30 individer i en flock, sk ”screaming-parties”. De slår an mot holkarna och kan om det finns häckande fåglar inuti få svar inifrån de bebodda holkarna. I rask följd fångade vi 4 individer vid en sådan flygmanöver vid en av holkarna, och det blev förbryllande att gissa vem som hörde till holken och vem som bara kollade läget. Jakten går vidare och vi har återfångat fyra individer nu, men vi hoppas på fler.
Susanne

A long day

2011-07-14T14:26:00.000-07:00

Field work this far north is fantastic! It is still light now just before Midnight and we could in principle have continued for yet another couple of hours when we left the field after 13 h catching swifts at one of our four sites. Quite amazing!

The swifts are foraging as some of them has young in the nest, but at this time of year they do not seem to visit their nest to frequently in the afternoon as they seem to take longer foraging flights away from the colony. This experience has made us wait for the last bird to return (no. 4 at a site where we have catured 3 out of 4 today) for several hours. Finally we had to give up and return to our base to sleep. Our new strategy is an early start tomorrow, to try to catch the bird when it leaves the colony in the morning. I hope it will be a successful try, but on the other hand, who knows? Do they sleep at all?? Up here it is almost constant daylight, so a short rest might happen, but a few hours in the nest might not. Fingers crossed.... Ok, time for me to get some sleep...

Susanne

Migrating swifts in Swedish Lapland

2011-07-12T13:43:00.001-07:00

Yesterday night Jan Holmgren and I returned to Hakkas in Swedish Lapland for recapturing some common swifts (Apus apus) to which we attached geolocators in 2010. It was with great pleasure we rejoined to meet with our friend and host Börje Wennström. This is the most northern colony of commons swifts we have been working at and a spectacular one as all of them live in wooden nestboxes made out of old tree trunks. Börje and his relatives and friends have produced all of the boxes on their own, and have set up more than 200 nest boxes for swifts in the villages. Some of the nest boxes are placed in the same trees and may have swifts breeding in all of them. A great interest in the breeding locations might be the lack of natural breeding sites in old trees in the forest and especially if the old trees with holes are cut at newly harvested forest plots. In northern Finland the common swifts are called "tjärsvala" (=tar swallow), as they live in abandonded woodpecker holes in old trees. Some of the good natural breeding sites may contain several pairs of swifts, and last year we visited a few such nesting sites. My only wish when I saw them was that more such trees shoould be saved in the forest, as they are VERY important to the birds and other animals.

The first swifts we caught this morning was the very fist one we caught last year in Börjes garden! In excellent shape and with the logger intact on the back. Eventually we discovered that also data were stored onboard which will enravel where the bird spent the winter as well as which migration routes it selected during autumn and spring. This spectacular start documented by a local journalist suggested that our next few days will be exciting!

Tomorrow is the time for my lecture in the next village Dokkas, in the very house of the swift nestor Arthur Leidgren.

Susanne

Final week on Disko

2011-07-11T08:30:00.000-07:00

Our stay here is about to come to an end. After having spent the first weeks searching for birds with loggers without any luck, we decided to start to put new loggers on adult birds breeding in the vicinity of the station. Since we had searched intensely for ringed birds, we already had good knowledge about the breeding birds in the area and we even knew most of the nests. A great advantage since we want to maximise the chances of retrieving the loggers next year.

Mosquitoes keeping us company

So far we have equipped 14 adults with geolocators and we hope to be able to get a few more loggers out before leaving by the end of the week. It means that we will have to return again next summer, but at least we still have the chance to get some migration data then.

Male wheatear with a logger

Leaving Disko will be a bit sad. It’s been really nice to meet the summer here and to see all the hills change from brown to green, watch all the plants starting to flower and follow the development of the fledgling snow buntings, Lapland buntings, redpolls and wheatears. But of course it will also be nice to return to the Swedish summer, the long-but-not-quite-as-long-as-here days and our normal lives. Then we’ll have an entire year of keeping our fingers crossed hoping to get some birds back next year. Patience. :)

All set and ready to go!

First week on Disko

2011-06-26T13:24:00.000-07:00

One week has passed since we arrived to Disko Island on the west coast of Greenland. The Arctic Station is fantastic and until today we have been the only people staying here so we have had all the facilities for ourselves. Summer has been late this year and today was our first “summer day” with sunshine and temperatures that allowed you to take your jacket off. Previous days have been both foggy and windy with some occasional rain.

The Arctic Station

There are lots of wheatears around, but so far we have only seen one colour ringed male. When I looked on Adam’s webpage, I found that it has been spotted around the station before and apparently arrived here as early as first of May. Still lots of snow around here then.

We spend our days searching for wheatears around the station and as far away as we can possibly walk in areas with nice wheatear habitats. Around the station most pairs seem to have chicks already, but further away we mostly see singing males and every now and then a male chasing a female, so there the breeding seem to be delayed for some reason.

Wheatear nest found in a crevice outside Ilulissat

So, unfortunately I still don’t have any news about wheatears with geolocators. We are doing our best to keep our spirits up and in the meantime we cannot complain about the amazing scenery and the humpbacks, fin whale and white-beaked dolphins feeding in the bay. A few days ago we saw two arctic foxes playing with a stick and chasing each other around. Wonderful!

Fin whale

Preparing for fieldwork

2011-06-14T02:31:00.000-07:00

The last day before leaving for a fieldtrip is always a bit chaotic. All the equipment has (hopefully) been found and put in different piles in preparation for the final packing. Still you can’t help but worry that you’ve forgotten something important...

The next battle is to minimise the weight without having to compromise too much about what to bring. When it comes to fieldwork, all the necessary gear for the project in question of course has to be prioritised. It is still nice, though, to be able to bring at least one change of clothes and maybe a book or some craft as well (I find it a great relaxation to work with my hands).

The present project will take me to the island of Disko on the west coast of Greenland. Last year 28 Greenland wheatears (Oenanthe oenanthe leucorhoa) were equipped with geolocators that store light information. This information can be used to draw conclusions about where the birds have been and which routes they have travelled during migration. Geolocators are fantastic devices that already have generated several interesting papers and surely will continue to do so also in the near future. The only drawback is that you have to get the geolocators back in order to download the light information. This could potentially be both hard and time-consuming work.

Geolocator on a wheatear Photo: Adam Seward

So, tomorrow three field assistants and I will set off to Disko to do our best to relocate and recapture the birds and retrieve the geolocators that Adam Seward (PhD-student at Cardiff University) fitted last summer. We have one month, 29 traps, six boxes of worms and all our fingers crossed.

Wish us luck!

Catching lesser black-backed gulls to attach GPS devices

2011-06-13T01:51:00.000-07:00

One month later than my April visit, in mid-May the gulls had begun breeding, and it was now time to catch them to attach the GPS devices. Arriving at the island spring had sprung, the leaves were coming out, and the birds were much more active.

A lesser-black backed gull with GPS device mounted, held by Susanne

The easiest time to catch the gulls is when they are incubating their eggs. I used a ‘walk-in’ trap, where a wire cage is placed over the nest, with a door set to close when the bird enters the trap – to incubate its eggs. Once the bird is caught we ring it, and take various measurements and a few feather samples. The GPS device is then attached with a Teflon harness. For this period I had the help of Jonas Hentati-Sundberg from Stockholm Resilience Centre, who had caught gulls with the same method previously, and later from Susanne Åkesson.

The Baltic subspecies of lesser-black backed gull has darker plumage than the two western subspecies. We photographed the birds with a grey-scale to check birds were of the eastern type

As soon as the devices were out the data started rolling in – which is a big advantage of a wireless device, very different to my previous work using logging devices, where it was essential to recapture the bird. The data is looking very nice with some patterns already emerging, some individuals going to forage on farmland on Gotland, and other mainly foraging out at sea to the west of Stora Karlsö island.

Some of the first GPS tracks for lesser-black backed gulls breeding at Stora Karlsö. Some birds are foraging on fields on Gotland, others out at sea

In a future post I will talk more about some of the early data, and about the ‘wild-gull chase’ – when I went to check-out the fields that the gulls had visited on Gotland.

GPS track from a gull passing the nearby island of Lille Karlsö. It is moving left to right, apparently using coastal soaring for lift, to gain altitude as it passes the island, hugging the cliffs. Each orange point is a GPS position, and the line below these shows the altitude above the ground

GPS tracking of lesser black-backed gull at Stora Karlsö

2011-06-13T01:35:00.000-07:00

At Stora Karlsö, a small island to the west of Gotland in the Baltic Sea I am studying lesser black-backed gull (Larus fuscus, silltrut). Working with researchers at Amsterdam University (http://www.uva-bits.nl/) and Stockholm University through the Baltic Seabird project (http://www.balticseabird.com/), I am putting GPS devices on breeding gulls, to study their movement behaviour and ecology. This project has now been going several weeks, with an 'advance party' in mid-April to set up the system, then the attachment of devices to the gulls occurring in late May (see my next blog post). Here I will briefly introduce the project, and talk about the April visit.

The boat we took out to Stora Karlsö island*

Back in mid-April, Johan Bäckman, Arne Andersson, and I travelled out to Stora Karlsö to install the base-station. I hadn’t previously been to the island so early in the year, it was interesting to see the island still so wintery, with few green leaves about, and fewer birds than usual.

In mid-April the island was still very wintery. Here we are looking back towards Gotland, with the neighbouring island of Lille Karlsö between us and Gotland on the horizon

This summer I am using a recently developed sophisticated GPS device. This records position accurate to a few metres, is solar-powered, which means the device can run indefinitely, and has wireless, Wi-Fi like, communication. With this device it is possible to gain very detailed movement data throughout the year, however data can only be downloaded when birds are in the vicinity of the island where we have a base-station for communication.

A lesser-black backed gull flies along the coast of the island

We are fortunate in having an old hut near the gulls’ nests, so we installed the system there. However this is without power or internet access, so time for Arne and Johan’s technical wizardry! Johan and Arne installed the solar panels and an antenna for a mobile internet connection, turning the hut into a small version of the International Space Station (see photo!) Once set-up we had the fastest internet connection on the island, which will allow remote access of the data from the GPS device, and allow us to change the settings on the devices.

The base station hut, with solar panels and communication antenna for internet access and communication with the GPS devices. A small version of the International Space Station!

It wasn’t all work though, we had some time to see the birds, which were starting to get ready for the breeding season. On the final morning there were many guillemots (sillgrisla) and razorbill (tordmule) on the water. We went up in the light-house lantern, which is really cosy. On the way back to take the ferry from Visby to Oskarshamn we spent a couple of hours in Visby.

In the light-house lantern!

In my next post I attach the GPS device to the gulls, and we see some of the exciting first data.

*Thanks to Johan Bäckman for all the images in this post.

Ornithologists listens to bird symphonies while everyone else is a sleep

2011-06-10T01:00:00.000-07:00

As a project administrator in CAnMove, I mostly care of homepage, taking minutes etc but this year I will now and then follow different researchers one day and see what they're doing when they are out in the field.

First up is professor Åke Lindström. His main research focus on which factors determine the dynamics of bird population size and distribution, which is directly related to his position as head of the Swedish Bird Survey, a nationwide program for monitoring the breeding birds in Sweden.

An early morning (very early), I drove to Österlen, Skåne where Åke met me at Stenshuvud National Park. This day it was time to walk his annual point route. A point route is a loop that you go every year at the same time and where you every year stop at the same locations (10 locations) and for five minutes listen / see which birds and how many of each species is at the spot. Usually you can only hear them, but sometimes you can even see someone fly by. This is one way to do bird inventory and to see how population size changes between different years.

Åke is writing feverishly during the five minutes

Since this was the first time for me and I have to admit that I hardly know any bird calls at all, I was mostly quiet and trying to discern the odd bird out of the full thunder bird symphony while Åke wrote feverishly in his notebook. When five minutes had elapsed in the first location, Åke listed about 30 individuals, while I had been able to recognize a crow, a dove, and possibly a blackbird.

The ten locations were of different habitat types, here a small pond

Ten locations later, I had learned at least five new bird calls of different species and also had a fantastic morning! This is something I recommend everyone to try. Grab a bird expert and follow into the woods early one morning and you will get an eye-opener when you hear the activity going on while we "normal" sleep. If you do not know a bird expert, check with the Swedish Ornithological Society, the active members there will certainly be happy to take you out into the woods. Is there something you can be sure of, it is that all biologists loves sharing their passion!

A couple of cows were also interested in the bird inventory

Filed work - more than your actual field work

2011-06-07T08:00:00.000-07:00

The field work might be, or is for me, one of the funniest part of the work. Maybe with the exception when, after some repetitive tasks in the same place as the last six weeks, rainy days, and things that did not work out quiet as it should, you just want your data and analyse it. But isn't it so much more to it? There is also all the nice experiences and events happening in front of you, there, spending time in the field. Field work is usually more than your particular field work task.

Working on farms situated in different kinds of landscapes, there is a bit of driving to get all the field equipment in place which, on one hand, can be a daunting work sometimes. On the other hand a wonderful chance to get to see many parts of Skåne and have lots of time listening to radio and talking to field assistants. And farmers.
This particular year I am trying to manage 316 pots with flowering plants on 63 farms. It is a lot of digging, marking, watering and not to mention finding the fields marked on a map and searching for a good place to put the pots. But it is also lots of fun.
Positive bi-effects with going around like this include that you see a number of small farms and nice places you never would have done as an ordinary tourist. One particular thing that I find very enriching and learning is talking to all the farmers you meet while working with your field experiments. I have found them, often, very interested in what you do and almost always keen to share their opinion on various things.
I remember having discussed environmental support programs, annoying rules from European Union, why the rye did not work out this year, what the interesting carabid they found in the forest is, new methods in preparing the field and their own thoughts on why pollinators have become rarer in the landscape and what to do about it. You learn a lot, about farming and farmers situation, which is both interesting and improves your perspectives in your work.

Now, what the point with all the pots on all farms is I think I will save to another post.
See you out there!

/Georg